Så känner jag nu.
Denna dag som skulle bli den dag då vi fixade allt inför bebis blev den dag då vi inte fixade allt inför bebis.
Bella, från ungefär efter frulle grät och skrek hon för att vi inte skulle gå ut än.
Slutade med att jag fick sätta mig med henne så hon slutade grina och skrika.
Sen kom farfar med sandlådan som Micke, han och Bella skruvade ihop.
Jag fick ner lite kläder i nya bebis byrå.
Sen behövdes jag ute för att se vart lådan skulle stå mm. Kunde ändå inte fortsätta med kläderna för jag fick sånna jävla sammandragningar..
Efter en stund ute tar jag med mig Bella in för lunch. Micke kommer in och ska hämta nåt, frågar om dom kan åka iväg och hämta sand. Jag börjar stortjura, han undrar va det är, jag är stressad över hur det ser ut hör hemma och vill inte komma hem till ett sånt fullkomligt kaos med en lite bebis.
Överallt är det grejer och med Isabella hemma kan man inte göra ett skit för hon tar 100 % av tiden.
Sen mår jag ju inte skitbra, sover som en kratta och orken är inte hos mig så att säga..
Så frustrerande!
Jag hoppas nu på att inte bebis kommer innan helgen (det tror jag inte den gör) och att nån vänlig själ kan vara barnvakt på lördag så vi kan göra allt då istället..
Blir så less också på att behöva Micke så mycket. Jag vill ju fixa skiten själv! Kan inte böja mig ner utan att få en sammandragning..
BAJS!!
Åh förstår hur du känner. Är ju inte höggravid men kan ändå känna frustrationen över att inte hinna göra ngt alls hemma då kidsen tar 39085% av all tid. När ska man hinna. Håller tummarna att ni hittar barnvakt och att ni hinner med det du vill så att lite stress släpper innan lillskruttan bestämmer sig för att titta ut.
SvaraRaderaKram