Sjukhuset

På tisdagen när febern fortfarande var 40 grader ringde jag 1177 vilket jag alltid gör när jag undrar något, dom är så jävla bäst där! Dem sa vad jag egentligen visste - att det var dags att ringa doktorn.
Fick en tid 14:10. Isabella som varit inte ens varit uppe två timmar på måndagen, var lika trött på tisdagen och sov fram tills att vi skulle åka.

På vårdcentralen var hon som ett kolli i min famn. En sköteraska kollade sänkan (vad det nu är, fick det förklarat för mig men jag minns inte) och tempen. Nu var den uppe på 40,2. Herregud, mitt lilla barn! Tårarna bara rann när jag satt i väntrummet mellan väntningarna. Hon har aldrig varit så sjuk. den högsta tempen hon haft har varit typ 38,5.
Inne hos läkaren kollade hon det hon kunde men tyckte att Isabella var så påverkad av febern och att mer prover behövdes så hon gav oss en remiss till Astrids. Hämtade upp Micke på jobbet och åkte.

Vi kom in direkt in till en sal där flera vistades. Visst kan man inte låta bli att undra vad dem andra har för fel? Eller är det bara jag som är sjukt nyfiken?
Läkaren kom, lyssnade, tittade, kände. Isabella var nu piggare än hon varit de senaste dygnen. Typiskt va? Det var nog alvedonen hon fått på vårdcentralen som kickat in. Läkaren hörde iaf att det var mycket slem i hennes lungor och att det var jobbigt för henne att andas. Dem tog ett snabb test för rs-virus, och så fick hon inandas Ventolin. En astma medecin som vidgar luftrören så att det blir lättare att andas. Detta fick om göra två gånger för att se om det hjälpte. Mellan inhalationerna fick hon en piggelin, som hon inte ville ha! Tjejen säger liksom inte nej till glass i första taget annars! När läkaren kom tillbaka och lyssnade på hennes små lungor ovh kollade andningen tyckte hon att det var bäst om vi stannade kvar. Jahapp.. Bara att göra det då. Micke åkte hem och hämtade grejer, jag och Isabella blev visade in till et rum.

Lite bus med pappa

Ett ganska skysst rum fick vi. En skinnsoffa, tv, bord och stolar och en säng såklart. Hittade Pippi på en kanal där som Isabella var nöjd med en stund. Fick in pannkakor, hon hade ju inte ätit något föruton lite russin och kex när vi var i första rummet. Det gick strålande. Nästan hela pannakakan fick hon i sig, men inte glassen som hon fick till. Skit samma liksom, bara så skönt att hon fick i sig nåt!
Hon får fortsätta inhalera ventolin med jämna mellanrum.
Sjuksyrran som "servade" oss talade om att bara en förälder får stanna kvar! Jag trodde jag skulle gå sönder! Hur fan ska jag klara detta utan Micke!!??
Stackarn hade ju åkt ända hem och packat iordning till oss, och som ni kanske vet bor vi INTE nära Solna.. Det kanske var bra att "öva" lite på att vara ifrån min älskade man då vi snart har två barn att ta hand om. Då måste vi i sånna här stunder liksom ta ett varsitt barn och ta hand om.
Han kom hursomhelst med doncen och kläder till mig. Lagom till vi skulle äta kommer dom och säger att vi ska byta rum. Jahapp..

Första ensamma rummet

Blev inrullade i ett annat rum som vi tyvärr skulle dela med någon annan. Hatar det! Jag vill vara ensam utan någon främling när jag vistas på sjukhus! Vem fan vet vad det kan komma in för stink bomb eller pratkvar eller vad som helst! När vi kom in var det en mamma där med sin 4-månaders som också hade rs. Snabbtestet var positivt på Isabella förressten.
Att höra dem där lilla 4-månaders bebisen hosta på detta vis var fullkomligt fruktansvärt! Lät som hon skulle hosta utochin på sig själv!
Micke åkte hem, vi, eller Isabella somnade. Sjuksköterskor kom in under natten med ventloin som Isabella fick andas in. Det sköna var att dem inte behövde väcka henne för detta. Det var som en gas som hon andades in, det kunde hon göra sovandes. Tyvärr vaknade hon ju såklart när det skulle in koksaltlösning i näsan och den skulle sugas rent på slem. Hon skrek som ett jehu men somade om snabbt. Tror det var ganska skönt att få rent i näsan. Herregud så mycket slem det kan finnas i en sån liten näsa!!

Onsdagsmorgonen kom och min rumskompis fick åka hem. Läkarna ville ha kvar oss en natt till då det fanns mycket slem kvar i lungorna. Tråk tråk tråk, men vad ska man göra. Är det för Isabellas bästa så är det så det blir. Micke kom på morgonen, åkte till jobbet och kom sen tillbaka till oss. Vi var ensamma i rummet hela dagen. Ganska skönt så Isabella fick springa omkring lite utan att störa någon. Hon var mu mycket piggare även om lite feber höll sig kvar. Skönt att se henne busa lite :)
Fortsatte inhalera ventolin och koksaltlösning under dagen. Micke åkte hem på kvällen när Isabella somnat. På natten kom en ny rumskopis in. Denna gång också en mamma med sin dotter.

Lite bus

Vaknar på torsdagen. Mamman mittemot var super trevlig, tack och lov! Hade en jätte söt och snäll 3-årig tjej som hemskt gärna ville leka med Isabella. Underbart att se hur barn tyr sig till varandra utan problem. Så jävla söta! Tjejen kom fram till våran säng och tittade på leksakerna Isabella fått låna av sjukhuset. Isabella ger då en speldosa till henne och hon ger Isabella sitt mjukisdjur, asså guuuud så gulligt!
Micke kom, vi väntade på rond nr 2 då dem på rond nr 1 sagt att Isabella låter bättre men vill vänta och se hur hon klara förmiddagen utan inhalationerna. Dem såg på oss att vi verkligen ville hem. Kändes som jag höll på att få psykbryt där inne! Vi fick ju inte gå ut i korridorerna då smittorisken var så stor.
Om det var den segaste förmiddagen ever? Jaaa!
Till slut kom en läkare, lyssnade, såg btveksam ut till att vi skulle få åka hem (HJÄLP) men sa att vi fick åka hem på permis. Vilket betyder att om det skulle vara något med Isabella så fick vi komms tillbaka direkt, rummet fanns kvar för oss tills dagen efter. Hoppades såklart vi skulle slippa det. Packade iordning oss och ÅKTE HEM!!

Usch vad jobbigt att se sitt barn ligga i en stor sjukhussäng helt sjuk! Förmodligen var detta inte den sista visiten på Astrids då Isabella bara är 1,5 år och fler barn komma skall. Dem var så snälla (bara en jag hade svårt för, en sån -jagharjobbatförlängemeddetta-sjuksyrra) och förklarade allt vi undrade över så vi förstod. Men som sagt, jag hoppas det dröjer lääääänge!

Mammas och pappas älskade korv!

Inhalerar sovande

Vaken, ville stoppa in hela slangen i munnen, de flesta barn brukar inte vilja ha den där snabeln i ansiktet, men inte Isabella, she loved it ;)

Det var den historien det. Så glad att mitt hjärta mår bättre!