En jobbig, jobbig dag..

Jag är sjuk.
Isabella är, ja, jag vet inte. Inte sig själv iaf.
Vi är kvar hos farfar. Har inte pallat förflytta oss.
Har Bellis sagt nåt idag som inte varit farfar, mamma eller pappa så har det varit grin och gnäll hela tiden! Hon har haft ca 36,5-37,4 i temp vilket är lite feber, men ingenting mot vad hon haft. Är det inte bättre imorn blir det en sväng till vc igen. Läkaren sa att om symtomen fortsätter så skulle vi komma tillbaka på måndag.
Hon har velat sova typ hela dagen. Ingen lek, inget bus.
Ätit lite grann, druckit mer än igår men fan va vi får kämpa.
På eftermiddagen gick jag iväg och gömde mig en stund. Fan vet inte vad man ska göra. Är väl bara att vänta ut skiten men det får liksom vara nog nu. Jag känner dåligt samvete för jobbet, dåligt samvete för bebisen i magen som bara är där och som man inte hinner tänka särskilt mycket på när Isabella tar all ens tid och lite till. Med Isabella hade man ju koll på varenda dag och varenda grej som hände, vecka efter vecka. Visste ju att det inte skulle vara samma sak med nr 2 men ändå. Försöker skicka lite kärlek och omtanke till den när man lagt sig på kvällarna. Tänk sen då när den kommer ut och börjar dagis och blir sjuk hela tiden. Asså hjälp! Känns som att jag kan se mig om i stjärnorna efter ett nytt jobb..
Gud, ta det lugnt nu liksom!
Ja, jag vet men fatta att hjärnan går på högvarv av oro, dålig samvete till höger och vänster och massa annat skräp. Jag blir helt slut!

Ledsen mina nära och kära som jag glömmer och ringa.
Min hjärna är nån annanstans.

Avslutningsvis denna dag åt hon en rejäl middag och drack massa vatten. Sen bajsade hon, vilket vi också saknat de senaste dagarna.
Om jag blev lycklig? Ja!!
Tänkte för mig själv va sjukt det är, men ni småbarns föräldrar som läser vet jag förstår precis vad jag menar. Tänk vad lite mat, dryck och bajs kan göra en mamma lycklig!