torsdag 14 oktober 2010

En höstdag..

Vaknade och kände mig svagare än svagast! Som när man har lågt blodsocker ungefär. Ingen morgonprommis då inte utan åt en stadig frulle och kände mig starkare efter en stund. Ville bara ut sen! Börjar ruttna på hemmet känns det som.. Packade in vagn, barn och mig själv i bilen och bara åkte.. Först åkte vi till Hässelby Strand, till kyrkogården och tände ett ljus för alla saknade(Isabellas mormor, morfar och morbror). Har inte tagit dit henne nån gång så nu var det dags tyckte jag. Kan inte sluta tänka på hur glad min mamma hade varit i Isabella! Och brorsan hade spruckit av stolthet! Åååhh va jag saknar er! Efter det stannade vi i Drottningholm och gick runt där.. Super mysigt! Så fin höstdag! Blåsigt men fint. Kände mig som den ensamaste i världen där ett tag, jag och min vagn liksom.. Men det är jag ju inte, det vet jag. Men ändå kan den känslan komma ibland. En bidragande orsak till det var kanske att vi var på kyrkogården.. Dom ligger ju liksom där allihopa, under gräset.. Jaja, åter till drottningholm! Hade med mig en naturdiet som jag skulle dricka som mellis, tappade den från vagnen och trampade på den! Så, ett plommon och en nektarin fick bli min lunch, fint.. Här är lite bilder från vår mysiga, blåsiga, ensamma dag :) Vi..

6 kommentarer:

  1. Vilka fina bilder! Tänk på att de sitter där uppe och kikar på dig och fina Isabella. Jag är ganska säker på att det är dem som har skickat henne till dig för att hålla dig sällskap här på jorden nu när de inte kan :).

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Åh Linda va söt du är! Blir ju alldeles rörd :)
    Är ganska säker på att dom ser oss faktiskt!

    Stor kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Håller med Linda :) Tror absolut de finns med er och vakar över er...var nog meningen att den lilla söta "sessan" kom just till dej och Micke. Hon är alldeles underbar...men kan ju inte vara annat med en sån fin mamma! Du e toppen på alla vis Lena! Glöm aldrig det :)
    Massa Kramar

    SvaraRadera
  4. Men tack söta Ullis!!

    Ni gör mig alldeles gråtfärdig!
    Massa kramar tillbaka Ullis <3

    SvaraRadera
  5. Älskade, älskade vän.
    Det är med en tår i ögat jag läste om din dag.
    Både för att jag tänker på dem saknade, men även lyckotårar för att jag är så stolt och glad hur du har valt att leva ditt liv. Du slutar aldrig att kämpa, vilket gör att du har det liv du har idag med din finaste familj. Love// Martina

    SvaraRadera